Lite om mig
När jag var 19 år fick jag, precis som många andra, ett antal såkallade snefyllor. Tillsist hade mina vänner fått nog, resultatet blev att de ringde min mamma. Min mamma körde för att hämta mig, som var redlöst full. Jag var väldigt upprörd, förkrossad och kände mig övergiven. Jag ville bara dö. Mamma blev självklart orolig och gjorde det ändå rätta, hon ringde 112. Detta resulterade i att polisen fick hämta mig och de beslutade sig för att köra mig till psykakut. Där fick jag ligga i 8 veckor och när jag släpptes ut hade jag fått diagnosen alkoholberoende. Sjukvårdens kriterier för att vara beroende är att minst 3 av följande påstående är uppfyllda :
1. Ökad tolerans – behov av påtagligt ökad mängd p.g.a. påtagligt minskad effekt
2. Abstinens – karakteristiska abstinenssymptom eller återställare
3. Använder t.ex. alkohol i större mängd under en längre tid än vad som avsågs
4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera bruket
5. Mycket tid ägnas åt att få tag på ex alkohol, använda alkohol eller hämta sig från effekten
6. Viktiga aktiviteter – på jobbet och fritiden, sociala aktiviteter etc. överges eller minskas på grund av bruket
7. Bruket av alkohol fortsätter trots att man vet att fysiska eller psykiska besvär förvärras.
Plötsligt var jag 19 år och alkoholist och jag förstod ingenting. Jag hade själv delvist vuxit upp med en drogmissbrukande pappa och jag förstod inte hur jag hade kunnat hamna lika snett som honom. Jag förstod att en förändring var tvungen att ske. Jag gick i behandling i 6 månader via Maria ungdom som är en behandling för ungdomar. Men jag var helt enkelt inte redo för att ta tag i saken, utan började dricka direkt igen efter behandlingen avslutats. Idag, 6 år senare är jag nykter. Jag har förstått att livet går att leva utan spriten, och att livet blir mycket roligare nykter. Jag går 12-stegsprogrammet och denna blogg ska handla om min resa från sjuk i alkolism till nykter och frisk.
